fredag 19 november 2010

Dikt från barnet

"Var inte ledsen lilla mamma jag var tvungen att gå.
Den dagen hände det och då orkade inte mitt hjärta slå.

Älskade pappa mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra när jag flyger bort.

Jag vet att ni gråter och det finns ingen tröst.
Men lyssna till ert hjärta och ni kan höra min röst.

Jag finns inte bland er men jag finns ändå.
Jag hör era böner och älskar er så"


Källa: Okänd

9 kommentarer:

Caroline sa...

Så underbart fint. Otroligt rörande!

Anonym sa...

Såå fint...tårarna trillar...

Anonym sa...

Tårarna rinner, vi hittar inga ord. Detta är så orättvist. Vi tänker på er. Ta hand om varandra! Kramar från oss i Bromölla

Annelie sa...

Så fint och samtidigt så sorgligt. det finns ju inte ord som räcker till i sådana här lägen. Tänker på er! kramar Annelie

Mamma Malin sa...

Tårarna rinner... ;(Vilken otroligt stark dikt, så sann så sann!<3 Kramar till er

Carolin sa...

Jag gråter när jag läser inläggen! Finns inga bra ord... Stor styrkekram till er! <3

Anonym sa...

Tänker på er///kram en trogen bloggläsare

Anonym sa...

Även om inga ord räcker till så behöver man dela sorgen. Jag var i exakt samma sits som er för några år sedan då vi förlorade vår lilla Alva i trisomi 18, Edwards syndrom. Jag vet vad ni går igenom, jag återupplever varenda sekund och jag bär er sorg lika mycket som min egen.

Många varma kramar Gene

Anonym sa...

Vi tänker på er..

/fam Widerholm i Börje