lördag 13 november 2010

Stor sorg i våra hjärtan

Att inte bli för personlig i detta blogginlägg är svårt, men ibland kan det kännas lättare att dela med sig av det som är svårt och jobbigt. I det här fallet väljer vi öppet berätta om det som hänt.

Vi har fått provsvaret, tror aldrig man riktigt kan förbereda sig på något sånt här. Vår bebis har Trisomi 18, även kallad Edwards Syndrom och dubbla hjärtfel, det är en kromosomavvikelse. Chansen att bebis överlever i magen är obefintlig, att bebis ens ska överleva en förlossning är inte heller troligt. Detta är inget som kommer påverka en framtida graviditet, eller något som vi kunnat göra annorlunda. Det är sånt som händer och sker och som man inte råder över.

Vi blev utskrivna från Lund igår, för att få åka hem och ta hand om varandra i vår egen trygga miljö. På måndag ska vi till Karlskrona lasarett och diskutera hur vi går vidare. Vi vet vad som väntar, men inte när och det är det värsta. Det är en overklighetskänsla som inte går att beskriva, bara stor tom sorg.

Tack för alla fina värmande ord på telefon, sms, mail, Facebook.

Ta hand om varandra där ute.

Kram Emmelie & Lennart

8 kommentarer:

Tina & Martin sa...

Hej på er! Vill bara säga att jag tänker på er, finner inte riktigt ord för vad jag ska skriva. Men hoppas att Ni tar er igenom detta svåra. En stor kram på er.
/Tina & Martin

Bettan sa...

Många kramar till er från en bloggläsare. Finner inga ord=(

Johan & Linda sa...

Trots att jag inte känner er, faller det tårar på min kind när jag läser ert blogg inlägg. Jag kan bara säga var starka och ta hand om varandra.

Anna sa...

Så fruktansvärt tragiskt:( Känner inte er men började läsa er blogg eftersom vi också byggt ett eksjöhus.Livet är så fruktansvärt skört. Sänder massor med styrkekramar till er! Ta hand om er!

Anonym sa...

Har följt erat husbygge och graviditet en längre tid och vill bara skicka många styrke kramar till er!

Caroline sa...

Som mamma och efter att vår dotter fick en oviss start i livet, hon inte kunde andas när hon föddes så lever jag mig in väldigt i er fruktansvärda sorg och osäkerhet. Så som andra sagt, känner er inte men man vill ändå säga något när man följer er blogg.
Man får tro att allt har en mening hur tufft och svårt det än kan vara just nu så finns det ljus där ute nångonstanns igen!

Johan & Pernilla sa...

Fy tusan vad jobbigt. Känner för och med er, lämnar ett avtryck och massa tankar på er.

Kram Pernilla

airaM sa...

Hej!
Hamnade här då jag och min kille är i startskottet för att bygga ett Villa Trend. Det är så oerhört tragiskt, det som hänt er, jag lider med er av hela mitt hjärta. Jag beklagar verkligen och hoppas och tror att ni kommer få en underbar bebis i framtiden.

Stora och varma kramar från Maria.